Berikning: Klättra, klänga, gräva, gnaga...

Hur berikar man bäst buren som är mössens hem? Jo, man tänker "naturligt beteende". Vad är det de vilda möss sysslar med när de lever vilt i naturen?

Oavsett vad vi alla brukar syssla med, för vår överlevnad, människa som djur, så sitter det i generna. Det är BEHOV vi har, att få utföra vissa sysslor. Även om vi får det gratis, mår vi inte bra om vi inte dessutom får utföra de handlingar som hör till. Hos djur i fångenskap, som saknar berikning och lever för enformiga liv, kan dessa behov uttryckas i så kallade tomgångshandlingar.



I "min värld" är berikning högt prioriterad! Sånt som ger livskvalitet, för både människa och djur, men nu är det mössen jag pratar om. Så här kommer mina tankar omkring berikning av mössens värld. Vad är det de behöver?

De behöver klättra, klänga, gräva, gnaga, balansera - och framför allt har möss en stark inbyggd drift att bygga bon!

För bobygge lägger jag tidningar (klamrar borttagna) under bottenmaterialet i buren, och ser till att det finns lämpliga "bon" som de kan inreda efter eget behag med de pappersbitar som de alla utan undantag biter loss ur det framgrävda tidningspappret.

Sedan har jag grenar, galler, stegar, mossa, bottenmaterial (stl-strö bl.a.)kartonger, äggkartonger, och allt möjligt roligt som jag inreder burarna med.

Så här kan en "mindre bur" se ut. Ett akvarium i två våningar. Jag har ju alltid öppna burar, vilket gör det lättare att både bygga på, inreda och prata med/klappa mössen. Här finns bl.a. klättergren, stege, bon, äggkartong, mossa, och olika rum som avgränsas med kartong och äggkartongplatta med mushål utskuret.

Är gallret för brett för möss? Inte då!! Denna kaninbur är både stor och bra,, samt har ett galler som fungerar som klätterställning. Jag har ju öppna burar som sagt. Mina möss varken hoppar eller rymmer på annat vis. Tammöss som är väl framavlade som sällskapsmöss, hoppar inte. De släpper heller inte taget, de är liksom lite rädda för höjder och okända marker. De är trygga och har inte behov av att "riskera livhanken" för att inte "riskera livhanken" (alltså, de behöver inte hoppa rakt ut i det blå och kanske skada sig, för att de "vet" att de annars kan bli uppätna av en katt eller räv eller nåt).

En kartong med "plastfönster" har blivit ett uppskattat tillhåll. I den vackra kartongen fanns en gång en My Little Pony.

Och så här ser kaninburen ut i sin helhet. Min underbara och vackra Honey Yamsa syns. Hon ser inte ut som en tax irl, jag lovar ;-). Från burbotten till burtak kommer de via slingrande grenar av trollhassel. Själva gallret klättrar de faktiskt inte på.

Kaninburen står intill ett stort akvarium, dit de kommer via ett par stegar och ännu en trollhasselgren. Det är 10 damer i skilda åldrar som bor här.

Yamsa demonstrerar hur det hela fungerar.

Här är det Asca som kollar om det finns någon glipa mellan glaset och äggkartongplattan. Det gör det inte. Äggkartongplattan funkar precis att tränga fast på höjden mellan akvariets sidor. Men först har jag klippt ut ett par mushål i plattan, sedan har de ett extra rum där innanför. Där har jag även ett sexpack äggkartong, och lite extra bomaterial/tidningspapper. Där boar de, bland annat där, de har flera bon faktiskt, som de alternerar mellan.

Den andra änden av akvariet har också ett eget rum, denna gång är väggen en kartong med mushål i. Visst, de kan klättra över också för det är inte så högt, men de uppskattar ändå avdelningarna.

En ihålig "stubbe" älskar de att vara i. Jag har haft den i flera år! Emellanåt tar jag ut den och låter den ligga ute i regn och sol, och sedan inne ett par månader utan att användas, innan den tas i bruk igen. Mossan älskar de att gräva under. Och i. Och slita i stycken - den finns inte kvar så länge... Honey Candy passerar i en grävd gång under mossan.